Kriss

I never knew
I never knew that everything was falling through
That everyone I knew was waiting on a cue
To turn and run when all I needed was the truth

But that's how it's got to be
It's coming down to nothing more than apathy
I'd rather run the other way than stay and see
The smoke and who's still standing when it clears..

--------------------------------------------------------
Ahapp,så var klockan 05:50, mamma har precis vaknat för att göra i ordning sig för jobbet men jag har inte gått och lagt mig än.
Jag är dock inte trött, utan tvärtom.
Jag har en stor lust till att gå ut och springa vilket inte vore så bra eftersom att jag är sjuk.

I förrigår så satt var jag hemma hos Emma och Dennis i deras mysiga lägenhet och drack vin,champange och öl. Mumma!
Hemresan slutade i ett litet äventyr.
Efter att ha varit vaken i stort sätt 3 veckor ( dåligt med sömn ) så lyckades jag äntligen få besök av John blund. MEN PÅ HELT FEL DAG!
Det slutade med att jag somnade på spårvagnen hem och vaknade upp i Mölndal Centrum.
Si sådär 20-30 minuters promenad ifrån hållplatsen jag egentligen skulle av på.

Det var inte mycket att göra åt, Det var bara att börja promenera tillbaka igen.
Trött,hungrig,lite små berusad och tankspridd vandrar jag iväg.
På vägen stöter jag på något väldigt obehagligt, så obehagligt att jag t.o.m väcker mina ben och börjar springa.
Mitt upp i tanken " Jag orkar inte gå mer.." tittar jag upp och får då se en blottare som sitter vid vägkanten och visar upp det lilla han har.

Mysigt? Nej inte riktigt..

När jag väl sprungit hem över helvetetsbron, genom tunneln och upp för dessa jävla trappor så slänger jag mig i sängen och tänker för mig själv "jag ska aldrig resa mig upp härifrån!"

5 minuter efter den tanken så står jag nere vid porten och röker.
Vilket inte förvånade mig ett dugg.
Självklart så leder den där ciggen till att jag går upp och sätter mig i fönstret med musik, en kopp te och självklart..Ännu en cigg.
Tankspridd som man är så märker jag inte av att klockan går.
Ca 07:00 tittar jag på klockan och upptäcker att jag suttit i mitt fönster i nästan 4 timmar. Vilket liv man har!
När jag väl gick och la mig så var mina sista tankar " Det här ska jag berätta för Emma i morgon" och " God natt Martin, Jag älskar dig"

Men berättade jag för Emma? Nej, hon får läsa det nu istället.

Nu känns det som om jag skrivit en halv bok och tycker synd om de människorna som väljer att läsa allt. " De människorna " är nog bara ett av mina ord för Emma..
Iaf, Nu ska jag göra som jag alltid gör..*trummor* DARATATATA! Sätta mig i fönstret och röka.

God natt, Sov så gott världen.